Filosofen Kutte Jönsson kom 2007 med en bok med titeln Idrottsfilosofiska introduktioner. Idrottsfilosofi är faktiskt ett fält där det finns en del skrivet internationellt, och den här volymen introducerar sådana texter och presenterar frågeställningar och teman som diskuteras. Det är intressant läsning som lyfter fram begrepp som står i centrum för, eller aktualiseras och problematiseras genom idrotten som sociokulturell formation. Ofta handlar det om hur olika synsätt ställs emot varandra, om dikotomier som både organiseras genom eller hotar att spränga idrotten.
Frågeställningar som tas upp är bland andra: vad är idrott och vad står den för, hur motiverar vi dess position i samhället – är den fostrande? I så fall, till vad? Finns det avgörande skillnader mellan professionell, kommersiell och amatörbaserad idrott (förutom de formellt ekonomiska)? Är våld något som hör hemma inom idrotten? Främjar den elitism och fascistoida tendenser? Finns det en ”god” nationalism”? En stor del av boken handlar om det rättvisa tävlandet, vad som innebär lika villkor i olika sporter, tankarna om fair play. Vidare diskuteras utförligt frågor om kön; är könsuppdelade tävlingar lämpliga i ett jämställdhetsinriktat samhälle, vilka tankar om kön ligger i organiseringen av tävlingar och sporter, vilka kroppar är det som förutsätts och görs ”naturliga”? Vad är tävlan på lika villkor när kroppar har funktionshinder? Vilka träningsmetoder håller sig inom rättvis tävlan, vad räknas eller räknas inte som doping? Vilka redskap hör hemma inom idrott, hur mycket får materialets kvalitet bli avgörande för resultaten? Är bilsport idrott? Kan cyborger tävla inom idrottens ram? Som synes finns det många frågeställningar och ställningstaganden som gör idrotten till ett instabilt system. I dagarna när jag skriver det här har precis brottningen åkt ut från olympiska spelen, något som kan analyseras ur många olika infallsvinklar. Bristen på användbara och begripliga regler, en historia av ofta förekommande regionalpolitisk korruption i domslut – men var är idrottsrörelsens enhet? Vad spelar hänsyn till TV-sändningarnas kommersiella värde? Blir det vissa länder som får mindre möjlighet att komma i centrum för uppmärksamhet?
Som ofta när jag läser texter av filosofer noterar jag att de är situerade i det nutida västerländska samhället och handlar om vad som utspelas och tar plats i offentligheten, och med den generaliserande, förallmänneligande tendens det för med sig. Och i det här fallet har jag inga problem med det, med tanke på att ”idrotten” är en internationell och massmedial företeelse med starka homogeniserande drag, och Jönsson förankrar ofta resonemangen i svensk idrottsrörelse eller i kända internationella exempel. Han har också en del exempel på det lokala, perifera och marginaliserade med som just visar hur dominanta värden och begrepp kan bli synliga och hur de kan skapa friktion när lokala praktiker ställs i relation till hegemoniska uppfattningar av idrott. Här tror jag Jönssons bok har ett värde som hjälpmedel för detaljstudier genom att den uttrycker och renodlar dominanta för givet – taganden.
alfarvidssonblogg 