Den svenska tonsättaren och violinvirtuosen Amanda Maier-Röntgen (1853-1894) hade en intensiv internationell karriär under 1870-talet, för att efter sin bortgång snabbt bli bortglömd och uppmärksammades återigen först under 1980-talet. Nu har cellisten Klas Gagge, medlem avKungl Filharmoniska orkestern i Stockholm och medarbetare i projektet Levande Musikarv, skrivit en hennes biografi, utgiven i Musikaliska Akademiens serie Svenska tonsättare (2024).
Amanda Maier växte upp i Landskrona, dit hennes far kommit från Tyskland. Efter att ha rest runt som violinist i Europa i ungdomen hade familjen placerat honom i konditorlära, och det var som gesäll han kom till konditor Scherber i Helsingborg. Efter något år öppnade han eget i Landskrona, gifte sig med Scherbers svägerska Elsie och de bildade familj. Efter några år i konditorbranschen sökte Cal Eduard Maier till Musikaliska Akademiens utbildningar i Stockholm och utexaminerades som musikdirektör några år senare. Dottern Amanda fick tidigt lära sig spela både violin och piano och hade också uppmuntran från föräldrarna. När hon 1869, alltså 16 år gammal, sökte till Akademien fick hon högsta poäng av alla sökande. Hon studerade såväl violin, piano och orgel, sångundervisning som kontrapunkt (vilket var vägen till eget komponerande) och anlitades flitigt i offentliga sammanhang och fick priser och utmärkelser redan från första terminen. Kronprinsen, från 1872 kung Oscar II, var en av dem som uppmuntrade och stödde hennes utbildning – han lära ha uppmuntrat henne att (som första kvinna) söka till musikdirektörklassen 1870. I december 1872 examinerades hon med högsta betyg i de flesta ämnen och återvände till Landskrona som musikdirektör. Samtidigt som hon gjorde en serie konserter i hemtrakterna under vintern och våren sökte hon den lediga tjänsten som kantor i Stockholms Storkyrka. Hon placerades i tätgruppen om tre sökande, men ’kommittén förordade istället en icke sökande, ledamot av akademien. I stället beslutade hon att fortsätta sina studier i Leipzig som vid denna tid var en av de mest framstående utbildningsorterna, och fick olika stipendier samt en konsertintäkt som finansiering.
I Leipzig studerade hon violin för Engelbert Röntgen och umgicks snart med dennes hela familj. Särskilt sonen Julius, två år yngre än henne men redan mer etablerad som tonsättare med flera utgivna arbeten. Under tre studieår i Leizpig komponerade hon en violinsonat, två pianotrios och en violinkonsert (där endast första satsen framfördes, eventuellt blev aldrig de två återstående nu saknade satserna instrumenterade), förutom mindre arbeten. Violinkonsertens första sats uruppfördes vintern 1876 ii Leipzigs stora konsertsal, med Amanda som solist och Gewandhausorkestern – första gången en kvinna fått ett sådant erkännande.
Nyåret 1876 förlovade sig Amanda och Julius, i hemlighet eftersom ingen hade någon ordnad situation. Under några år pendlade hon mellan Landskrona, Leipzig, och turnéer i Sverige med lånad Stradivarius. Särskilt långvarigt var turnésamarbetet med sångerskan Louise Pyk och pianisten Augusta Kiellander. I Leipzig debuterade hon också som orgelsolist i Nicholauskyrkan och räddade Bachvereins konsert i Thomaskyrkan när organisten hastigt insjuknat. Hon skrev också en stråkkvartett, och tonsatte några af Wirsén-dikter. Julius fick så småningom en anställning i Amsterdam i vad som skulle bli stadens konservatorium, och de gifte sig 1880. Därefter slutade hon i princip att framträda offentligt utom vid enstaka tillfällen, men fortsatte komponera och fortsatte att odla de kontakter de etablerat i Leipzig, med Brahms, Grieg, den unga Ethel Smyth med flera. Brahms skickade sin violinkonsert till henne för att få en violinists synpunkter. Hon och Julius komponerade tillsammans och diskuterade varandras kompositioner.
Hon synes alltid haft svag hälsa, med ögonvärk, plötsliga balansrubbningar med mera. Efter första barnets födelse 1881 förlorade hon flera barn, ådrog sig lungsjukdomar och gick slutligen bort 1894. Efter hennes död uppmärksammades hon med en rad minneskonserter, men snart var hon i stort sett försvunnen från konsertprogrammen (även om Julius och hans elever tog upp hennes musik), länge bara omnämnd som Julius första maka. Frånsett något uppmärksammande på 30-talet dröjde det till 1980-talet då Tomas Löndahl vid Sveriges Radio inventerade kammarmusik av kvinnliga tonsättare och började lansera hennes verk. 1990 framfördes hennes violinsonat, och gradvis började hennes arbeten att spelas igen.
Klas Gagge har arbetat i cirka tio år med denna biografi. Källäget har varit komplicerat; Amandas dagböcker ger en livlig och detaljerad skildring, men hon slutade föra dem när hon gifte sig. För perioden därefter har Julius dagboksanteckningar använts, mer knapphändiga och gradvis minimala. Hon var en flitig brevskrivare men det är bara hennes mottagna brev som bevarats. Av hennes egna kompositioner förefaller hälften ha försvunnit. Gagge håller sig nära det levnadshistoriska förloppet och källorna, vilket gör att det blir en levande bild av en både glad och samtidigt ödmjuk person, uppskattad och hyllad – fler exempel finns på spontana hyllningsdikter i pressen efter hennes konserter. Han bidrar också med verkanalyser insprängda i den kronologiska framställningen, samt avslutar med att diskutera några skilda aspekter, som bedömningar av hennes livsval. Jennifer Martyn i Toronto skrev 2018 en doktorsavhandling om Amanda ur ett karriärperspektiv och där hon framhåller att Amanda aldrig avslutat sin karriär (hon skrev en pianokvartett 1891 och höll en konsert 1892) och varit på väg tillbaka i musiklivet om inte hälsan svikit. Gagge påpekar också att valet att bli maka och mor gav större trygghet och möjlighet att fortsätta komponera än att försörja sig som musiker, i synnerhet som en begynnande backlash mot kvinnor i musiken började visa sig redan i slutet av 1870-talet. Han ger också ett kortfattat och positivt omdöme om hennes musik. där såväl det omedelbara tilltalet till känslorna, stort hantverkskunnande, uppfinnesrikedom och formkänsla framhålls.
Tilläggas kan att bolaget dB Productions gjort en speciell satsning och spelat in flera av hennes verk, en Grammis-nominerad produktion som också finns tillgänglig digitalt.
alfarvidssonblogg 