Berättelser som sociolingvistiskt problem

Intresset för berättelser som fenomen och narrativitet som analytiskt begrepp har fått en explosionsartad utveckling de senaste decennierna. Som område av mångvetenskapligt intresse har narrativitet inspirerat till mycken kreativitet. En följd som då oplanerat dyker upp är hur det avspeglas att olika ämnen har olika kunskapsmål, teoretiska utgångspunkter, favoritmetoder och kompetensområden. Det kan yttra sig i dubbleringar av modeller, parallella terminologier, osynliggörande av/okunskap om likatänkande och bagatellisering av annorlunda kunskapsmål. En enkel mekanism i bakgrunden är svårigheten att som forskare hålla sig informerad om utvecklingen i grannvetenskaper. En god sammanfattning av sociolingvistiska hållningssätt och traditioner finns i Anna De Finas och Alexandra Georgakopoulous Analyzing Narrative: Discourse and Socioinguistic Perspectives (2012). Det är värt att notera att Discourse i titeln ofta syftar på ”språklig interaktion, samtal” – Foucaults mer specifika förståelse dyker också upp men det är värt att tänka på vilket sammanhang ordet används i. Läs mer

Annonser
Publicerat i kulturteori, Narrativitet | Märkt , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Berättande som protest och politik

Fransesca Pollettas bok ”It was like a fever: Storytelling in protest and politics” utkom 2006 och tar avstamp i ett just då stort amerikanskt uppsving i uppmärksamhet kring berättande, där inte minst metaforen om att ”ha en bra berättelse” stod fram som viktig i politisk retorik och den personliga berättelsen, fångat i uttrycket att varje människa har sin berättelse, började tillskrivas en viktig roll. Läs mer

Publicerat i kulturhistoria, kulturteori, Narrativitet | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Louis Armstrong som musikalisk modernist

Thomas Brothers har gjort två grundliga studier över Louis Armstrongs tidiga liv och karriär. I den första, Louis Armstrong’s New Orleans (2007)  avtecknar han Armstrongs barn- och ungdomsår då han lär sig spela, blir uppmärksammad som musiker lokalt – men innan han gör några inspelningar. Det är en tjock etnografi över livet i New Orleans där både ras, språk och stadsdelsgeografi skapade komplicerade sociala strukturer. I boken Louis Armstrong: Master of Modernism (2014) följer han upp med en tegelsten som sträcker sig från ankomsten till Chicago 1922 till inledningen av 30-talet. Här handlar det om tillkomsten av musikern Armstrong, jazzinnovatören, kompositören, underhållaren, stjärnan. Vi kan kalla det en aktör-nätverk-studie; Brothers försöker att se Armstrongs nyskapande i relation till det samhälle han verkade i – både det kapitalistiska och segregerade USA i generell bemärkelse, och städerna Chicago och New York) med deras sociala strukturer, i relation till de nöjesetablissement där han framträdde och deras program, till skivbolaget OKeh, till inspelningstekniken… och till Joe Oliver, Lilian Hardin (Armstrong), Fletcher Henderson, Earl Hines, och de vita ”alligatorerna” nedanför scenen, Muggsy Spanier, Wingy Manone, Mezz Mezzrow med flera som högg i sig varje ny fras han skapade. Ett viktigt perspektiv är vad Brothers kallar principen ”fixed and variable”, en afroamerikansk musikpraxis av att hålla en grundrytm – groove? – och samtidigt ha andra rytmer och melodier i dynamisk relation till den, som grundläggande i Armstrongs musicerande. Läs mer

Publicerat i Jazz, kulturhistoria, musikforskning, populärkultur | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

En brottsskildring som etnografi

 

I försöken att förnya det kulturhistoriska området finns det poänger i att uppmärksamma äldre litteratur, ofta med självbiografiska inslag, som försökt att skildra unika händelser, särpräglade miljöer och/eller avgränsade tidsskikt – tillkomna utanför vetenskapliga kontexter, men med anspråk på vederhäftighet. Det kan finnas både fylliga etnografiska ögonblicksbilder och kulturanalytiska ansatser som känns aktuella i tilltal och perspektiv. Ett intressant exempel är juristen Eliel Löfgrens (1872-1940) bok Klockorna i Östervåla (1934, flera senare upplagor), en skildring av ett rättsfall, utredningen av ett mord i februari 1896, vilket han följde på nära håll genom flera decennier. Läs mer

Publicerat i kulturhistoria | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lärandets estetik i TV-historiskt perspektiv

Vilka estetiska kvaliteter och möjligheter finns i olika medier? Och vem vågar utforska dem i praktik, med vilka drivkrafter? Den tidiga TV-epoken i Sverige var en period då ”allt var möjligt” i så måtto att det fanns inga förebilder och konventioner, varken för producenter eller tittare. Samtidigt har tidstypiska tekniska begränsningar och svartvit återgivning stått i vägen för någon större uppmärksamhet – snuttar kan användas för att illustrera stereotypen ”TV:s barndom” men förstärker då en utvecklingsmyt som handlar om nuet. I avhandlingen ”Ett medialt museum: Lärandets estetik i svensk television 1956-1969” gör Petra Werner en genomgång av en stor mängd TV-program, inom en stor variation av genrer men med ambitioner att använda mediets möjligheter. Läs mer

Publicerat i kulturhistoria, Medieforskning, Narrativitet, populärkultur | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Att studera nutida sägner – ett exempel

Moderna sägner är ett forskningsfält som aldrig fått något riktigt fäste i svensk etnologi trots Bengt af Klintbergs verksamhet. Möjligen för att de flesta bara känner till Bengts populära utgåvor Råttan i pizzan, Den stulna njuren och Glitterspray men inte hans artiklar i internationella tidskrifter. Ofta handlar det om att både kunna fånga ett kortvarigt skeende, och samtidigt kunna anlägga ett längre tidsperspektiv, vilket komplicerar möjligheten att använda det avgränsade projektets form. En annan orsak kan vara metodologisk: hur samlar man material, och vilken sorts material, och för vilken sorts frågor? Att använda de vanliga metoderna, observationer och intervjuer, kan fastna i starten – var ska man observera, vem ska man intervjua? Till stor del handlar det om massmedier, men inte bara om mediernas interna logik och journalistisk praxis utan också om människors vardagliga medieanvändning, vilken både kan innebära att lägga samman information från olika håll och att använda mediekontakter för att föra fram social kritik. Med utvecklingen och spridningen av digital teknik och internets framväxt växer också både spridningsmöjligheterna men också variationerna i formen: möjligheten till manipulering av bilder, och sammankopplingen av text och bilder, har blivit nya inslag att ta i beräkningen.

En undersökning som har några år på nacken men som kan vara intressant som en möjlig förebild för uppläggning är Véronique Campion-Vincents Organ Theft Legends. Den kom ut på engelska 2005 och är översatt från hennes franska original från 1996 – och hennes första artiklar om ämnet kom redan1990. Redan i Den stulna njuren hänvisar af Klintberg till hennes artiklar, för att påvisa det större komplex som berättelsen om turisten som vaknar upp med ett operationsärr på magen står i relation till: rykten om illegal internationell handel med organ – där det ”internationella” ofta handlar om att förlägga ondskans agens i andra länder. Läs mer

Publicerat i kulturteori, Medieforskning, Narrativitet | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Fri improvisation genom 1900-talet

Hur skriver man om improvisationsmusikens historia? Och på ett sätt så det får akademisk tyngd? De akademiska konventionerna visar sällan sina stagnationstendenser så tydligt som när det handlar om människor som ärligt och innerligt försöker undvika att förlita sig på musikaliska konventioner. Hur ska man ta sig an ämnet utan att reducera det till generella mönster under en viss sociokulturell epok, eller beundrarhyllningar av de egna favoriterna? Och när det handlar om en historiedimension, hur hantera risken att skapa en linjär berättelse där kanoniserade mästare och storverk avlöser varann enligt en utvecklingslogik?

David Toops försök i boken Into the maelstrom: Music, improvisation and the dream of freedom: Before 1970 (2016) är både personligt och dialogiskt. Han har spelat, tänkt, skrivit, talat och undervisat om musik från olika perspektiv sedan 60-talet och använder sina erfarenheter för att bygga upp en text som är både innehållsrik och inbjudande, auktoritativ och icke-auktoritär. Läs mer

Publicerat i Jazz, kulturhistoria, musikforskning | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar